Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagens händelser, hörde blott ljudet af vaktens enformiga
gång fram och åter på muren. Hvarje ljus i slottet var
också släckt, endast från det rum, som hvar man visste, att
den grymme fogden själf bebott, endast därifrån lyste ljus,
skvallrande om, att dock någon redan var vaken i slottet.
Så var också förhållandet. Grefve Hans satt där uppe,
och äfven han var försjunken i tankar, liksom Engelbrekt
där borta i det oansenliga härberget i staden. Hans öga
hvilade än på en pergamentsbit, som han höll i handen, än
på det med en duk öfverklädda ekbordet, där på morgonen
Jösse Eriksson med en sådan tillfredsställelse sett på sina
bref och låtit dem läsas af sin husfru. Nu voro dessa bref
borta, och den röda bordduken utvisade genom sina veck och
sitt oordnade skick, huru brådt den handen haft, som
sammanrafsat papperen och brefven. Märken funnos ock, som
tydligt talade om den högsta vrede hos den, som lämnade
rummet. Bordet var öfverströdt af små pergamentsbitar,
som tydligen hade tillhört ett större bref, något som äfven
bestyrktes af några bitar af ett vaxinsegel. Men brefvet
hade icke blifvit sönderrifvet, det var sönderhugget, och duken
och bordskifvan buro märken af de skarpa huggen.
Den lilla pergamentsbiten, som grefven höll i handen
och som var en af de många, hvilka betäckte bordet,
innehöll ett namn, som eget nog förblifvit helt orördt af huggen.
Där stod: »Erik Belgsting» på den lilla lappen. Det måtte
hos grefven hafva framkallat underliga minnen. Han kunde
ej slita sig lös därifrån, och medan hans blick stirrade på
de svarta bokstäfverna, trängde en djup suck fram öfver hans
läppar.
Framför honom på golfvet låg en bit af det stora,
sönderhuggna vaxsigillet. Han tog äfven upp den och
undersökte hvad som af den ingraverade vapenskölden fanns kvar.
Det var en del af konung Eriks vapen, och i kanten stod:
Ericus R., det öfriga var borthugget. Alltsammans var
naturligtvis det kungabref, som fogden antagit vara
konungens bref till riksens råd, och som han kommit i besittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
