Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt voro allvarsamma, och viktiga tankar syntes behärska
dem. Någon skymt af segerns öfvermod fanns icke hos den
ene, och någon belåtenhet med förökad makt icke hos den andre.
»Jag ville redan hafva varit på väg norr ut, ädle grefve»,
sade Engelbrekt, »men en sak af vikt, som rör mig enskildt,
har tvingat mig att göra eder ett besök, och eftersom jag
ser eder, så skolen I först af allt mottaga Engelbrekts tack
för det I så manligt hafven hållit edert ord, då vi sist talades
vid på Säters kungsgård. Tack, grefve Hans! Knappast hade
vi bondemän vunnit vår sak utan våld och manspillan, haden
icke I varit och sagt ett sanningens ord. Det ordet skall
icke Engelbrekt och ingen bondeman glömma!»
Grefven tryckte med värme Engelbrekts hand.
»Och nu hafven I ett enskildt ärende till mig?» sporde
han med en granskande blick.
»Jag hafver det, och det rörer min fosterson ...»
»Eder fosterson, den raske ungersvennen!»
Grefven kände icke det hårda öde, som drabbat Herman,
och tog därför för gifvet, att Engelbrekt nu kom som
böneman för ynglingen till hans dotter. Därför mulnade hans
blick, och han vände sig åt sidan, för att undvika att möta
Engelbrekts.
»Herman Berman», fortsatte Engelbrekt, utan att vidare
fästa sig vid grefvens besynnerliga beteende, »fördes som
fånge från Västerås slott i går kväll!»
»Fånge ... Herman Berman, eder fosterson!» utropade
grefven och förändrade med ens uppsyn, »hvad sägen I,
Engelbrekt?»
»Fogden på Borganäs förde honom härifrån fängslad i
kedjor. Jag har folk ute på alla stigar att inhämta röfvaren,
men om det icke skulle lyckas ...»
»Om det icke skulle lyckas?» upprepade grefven.
»Så är min begäran till eder, grefve Hans, eftersom I
nu ären herre på konungens vägnar öfver Västmanland och
Dalarne, att I gifven Johan Wale befallning att utlämna
honom till mig vid strängt straff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
