Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckats finna Hermans fängelse och äfven meddela sig med
honom. Som vi veta, kände han af gammalt väl till
Borganäs’ slott och dess murar och byggnader. Mången natt hade
han som en skugga glidit öfver muren och fram emot det
torn, där vi funno honom en vårmorgon för ett år sedan.
Då försmäktade hans fader där nere i tornet, nu satt hans
moders räddare där nere i samma torn, fastsmidd vid muren
alldeles invid hans faders förmultnade lik.
Det låg något högtidligt i den beslutsamhet, som strålade
ur gossens öga, där han nu stod med handen sluten i
munkens. Den renaste kärlek, den ädlaste själfuppoffring lågade
ur denna blick och spred ett förklaringens sken öfver de fula
anletsdragen.
»Och du vill våga ditt lif för ungersvennen?» frågade
munken med en röst, som darrade af rörelse.
Gossens strålande blick gaf tydligt svar på frågan.
»Men huru skall det ske?» sporde Engelbrekt, stannande
i sin vandring framför munken och gossen. »Väl kunde jag
före Sankt Hans afton omringa fästet, men ... föga troligt är
det, att därigenom svennens lif skulle räddas!»
»Nej, nej», afbröt Erik lifligt, »nej, så vinna vi icke
Herman åter. Fogden skulle blott begagna honom som ett medel
att betvinga eder ...»
»Ja», tillade munken, »det kunde lätt ske, att den pil,
som skulle öppna fästets portar för Sveriges befriare, måste
gå genom svennens hjärta.»
»Jag har tänkt ut ett råd», tog Erik blygsamt till orda,
»men de, som skola utföra det, måste hafva sitt eget lif mindre
kärt än svennens. Dock tviflar jag icke på, att de skola
finnas, som, lika mycket för din skull, Engelbrekt, som för
svennens egen, vilja följa mig på min sista vandring till
Borganäs’ slott.»
»Och hur vill du gå till väga?» sporde Engelbrekt, i det
han satte sig och drog gossen intill sig, så att han kunde se
honom rätt in i de trovärdiga ögonen.
»Mitt råd är helt enkelt det, att öfverraska Borganäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
