Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det oaktadt syntes på de stigar, hvilka ledde ned till
Håfran, några unga bonddrängar vandra fram. De gingo med
en viss försiktighet, och den, som gick främst och tycktes
leda tåget, stannade litet emellan vid minsta ovanliga ljud.
De buro alla stora löfknippor, så att man kunde tagit dem
för att hafva på sedvanligt sätt samlat grönt till
midsommardagens firande, och på afstånd, synnerligast när de närmade
sig sjön och inhöljdes i den därifrån uppstigande dimman,
hade man kunnat taga dem för en skogsdunge, som med ens
fått rörelseförmåga och flyttat sig framåt, för så vidt som
man ens kunde urskilja dem.
Må hända var det också bonddrängarnas beräkning.
Vid stranden lågo fem små båtar, och framför dem
stannade löfruskorna, och hvarje bonddräng lade sin knippa ned
vid stranden, hvarpå de hjälptes åt att helt och hållet kläda
båtarnes frambogar med löfruskorna. De voro till antalet
tjugu, så att fyra förenade sig om hvarje båt. Snart voro
desse försedde med en tät löfsal i hvarje förstäf, men olika
höga. Tvenne af båtarna hade ordentliga träd fastgjorda vid
sina framstammar.
En af drängarna hade stannat något på afstånd och
öfvervakat det hela. När arbetet var färdigt, nalkades en af de
andra och sade halfhögt:
»Du har icke tagit misten i beräkning, Erik, med hjälp
af den skola vi komma osedda fram utan S:t Hans-löfvet.»
»Vi hafva god tid», svarade den tilltalade, som icke var
någon annan än Erik, »och blåser det upp på sjön och
dimman skingrar sig, är det godt att hafva skydd.»
Under tiden samlades de andra drängarna omkring Erik,
den ene efter den andre.
»Stunden är inne», sade Erik och vände sig omkring i
ringen, »men innan vi lägga ut, skolen I ännu en gång säga
mig, om I viljen våga lifvet för Herman Berman.»
Ett enstämmigt ja blef svaret ...
»Ännu är det tid att vända», fortfor talaren med ett allvar
och en högtidlighet, som om han varit en pröfvad man, »den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
