Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men du skall följa mig till långe Magnus», röt den
ene af svennerna och fattade Palne i kragen, »dröj du här
en kort stund, Björn, så får väl den, som är i närmast tur,
komma och lösa dig ur vakten.»
Därmed lämnade de den nya svennen. Vi veta, huru
han ett par gånger sökte öfvertyga sig om det rätta
förhållandet med den underliga lilla holmen, men att han snart
under inverkan af ölet och den friska nattvinden föll i en
djup sömn.
Palne fördes väl till Magnus, men denne var som bäst
i taget med sina berättelser, och sträng ordning hörde icke
till Borganäs’ borglag.
»Palne», dömde Magnus, »du skall dricka oss alla till
och sjunga för oss en visa, som alla kunna skratta åt, men
för hvarje ord, som icke har slik verkan, skall du hafva ett
slag i ansiktet af hvarje man i borgstugan.»
Och den sålunda afkunnade domen började genast gå i
verkställighet, men det starka ölet hade också ett ord med i
laget. Innan visan var all, hade alla sjunkit under bordet,
och äfven Palne. Långe Magnus raglade fram till honom och
gaf honom en spark, hvarpå också han lämnade borgstugan,
halade sig uppför loftstrappan och försvann i ett rum näst
intill fogdens. När tornklockan slog ett, lågo alla på
Borganäs i djup sömn med undantag af fången i tornet.
Trumpetstöten väckte dock Magnus, och han skyndade
ned på gården. Det var ett bud från Melcher Gjordsson och
stolts Agnes, som genast önskade ett samtal med fogden.
Magnus tog budbäraren med sig och förde honom upp till
fogdens rum.
Johan Wale hade halfrusig hört trumpetstöten och satt
sig upp i sängen, där han låg oafklädd. När ljudet af de
ankommande träffade honom, steg han upp och lyckades efter
någon möda få eld på en vaxfackla, som satt fästad vid en
mässingsring i väggen helt nära spisen. Där ute var det redan
ljus dager, men detta rum var, som läsaren påminner sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
