Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödas här framför edra ögon, utan att I kunnen röra ett finger
till hans räddning.»
Det blef tyst där inne, och det förflöt ytterligare en stund.
Erik började blifva otålig och vände sig mot Johan Wale.
»Du, fogde, skall skaffa oss nycklarna i denna stund,
det gäller ditt lif. Tornet skall nedbrytas sten för sten, ingen
kedja är så stark att hon ej kan genomsågas, intet kan
numera förhindra Hermans räddning. Du kan blott förkorta
din egen tid, om du icke nu får makt med dina svenner!»
Och han riktade svärdsudden mot Johan Wales bröst.
Dennes ansikte blef blyfärgadt, men han förnyade sin
tillsägelse om nycklarna, och äfven Magnus tillropade de
inneslutna svennerna att icke onödigtvis förvärra sin fogdes, hans
och deras eget öde.
Då emellertid svennerna ännu dröjde, ropade Erik så
högt, att det öfverröstade det åter begynnande sorlet inne i
borgstugan.
»Skynda upp i fogdens rum efter den brinnande facklan,
vi skola sätta eld på hela borgstugan och reda till en bastu,
så att de måga påminna sig de fem männen, hvilka de rökte
till döds ...»
En af drängarna skyndade att efterkomma tillsägelsen,
och detta tycktes hafva bättre verkan. En tung nyckelknippa
slungades ut genom ett af fönstren. Med en glädjestrålande
blick skyndade Erik att upptaga den.
»Framåt, framåt!» ropade han. »Nu är frihetens timme
slagen, och segern är vår.»
Med ett jubelrop stormade hela skaran till tornet.
Endast de fyra bågskyttarna stodo kvar med armborsten spända
och pilen på sträng.
Nyckeln vreds om i det rostiga låset, och järnporten
knarrade på sina hakar. En förfärlig stank slog de
inträdande till mötes, men Erik ryckte facklan ur drängens hand
och skyndade utför den mörka fuktiga torntrappan, följd af
de öfriga, hvilka fortfarande förde fångarna emellan sig.
Där nere var ännu en järndörr. Efter några ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
