Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärer jämt föra på tungan: ’för tre viker jag icke!’ och det
skall han ock hafva lugnat sina svenner med, där på
Kastelholm. Men knappast läto bönderna se sig, och knappast hörde
han deras pilar hvina om sina öron, förrän han bad
böndernas höfvitsman unna sig lifvet och öfverlämnade slottet.»
»Och hvem var höfvitsmannen?»
»Han hette Johan Folkesson och lyder under herr Erik
Puke.»
»Unge Erik Puke är en tapper riddare och drager alltid
svärdet med fröjd», tillade herr Hans, liksom för att stämma
herrarne mildare.
»Men han har gjort gemensam sak med bondehöfdingen!»
utropade herr Krister.
»Det hafva vi dock samtlige gjort», genmälde Kröpelin.
»Äfven jag fann mig nödsakad att afsluta ett stillestånd med
den mäktige mannen. Nu ligger han för Örebro slott, och,
som det har blifvit mig berättadt, har han med stormande
hand tagit förborgen. Det skall icke förundra mig, om
fogden måste följa mitt föredöme!»
»I talen, ädle herr Hans Kröpelin», afbröt Krister
Nilsson, »I talen, som om I gjorden gemensam sak med desse
drafvelsmän!»
»Sakta, herr Krister», gentog slottsherren på Stockholm
med värdighet, »jag vill förblifva min herre konungen trogen,
så länge hjärtat klappar i mitt bröst. Men hvad som är, det
är, och jag erkänner det. Den lille mannen, som I förakten,
han besitter i denna stund en makt som ingen af oss, och
vill det så fortgå, så är han innan årets slut den mäktigaste
mannen i Sveriges rike.»
»Gud bättre, herr Hans, riksens råd skall väl något
betyda!» ropade riddar Bengt.
»Ja väl», svarade slottsherren, »med honom skall rådet
betyda allt, emot honom intet!»
»Än konungen?» sporde herr Jöns med samma spetsiga
leende.
»Konungen», genmälde herr Hans, »det förhåller sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
