Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss glans öfver släkten. Gamle Ulf tillhörde en särskild
gren af ätten och var den femte i ordningen från stamfadern,
då däremot Karl Ulfsson var den sjette i ordningen från
stamfadern och tillhörde en äldre gren, som utgick med hans
son, Knut Karlsson, hvilken dog före fadern.
Mycken glädje tillskyndades den gamle herren, där han
satt i den stora ensamma salen på sin gård, när de bägge
herrarne, åtföljda af sonen, inträdde. Mycket blef frågadt
och mycket blef taladt om kvällen, och månget minne från
flydda tider drogs fram i dagen och uppställdes såsom
förebilden för allt både allmänt och enskildt lif. Helst talade
han dock om sin frände och om drottning Margareta, hvars
ifriga anhängare Karl Ulfsson på sistone blef, ehuru hon
kraftigare än någon af de konungar, med hvilka hon i sin
tid ryckts om spiran, grep in i herrarnes makt.
Det som nu skedde, då bönderna drogo ut att taga hand
om riket och dess borgar och slott, det kunde mannen från
det förflutna seklet icke begripa. Han hade långt för detta
dragit sig tillbaka på sina gods, och hvad som tilldragit sig
sedan drottning Margaretas död, ansåg han knappt vara värdt
att ägna en allvarsam tanke. För ett ytterligare utvecklande
af de åsikter, hvilka lifvade herrarne på Stockholms slott, var
sålunda besöket på Lagmansö synnerligen ägnadt.
Snart skildes herrarne åt, och de båda främmande fördes
till sitt sofrum, dit den ende hemmavarande sonen, Sigge
Ulfsson, beledsagade dem.
»I hafven dock», sade denne till den äldre af de båda
gästerna med ett vänligt, man kunde säga inställsamt leende,
»I hafven något, som fördystrar eder, riddar Bengt Stensson,
utom hvad vi i afton hafva talat om med min fader!»
»Och hafver jag också något, som tynger på mitt sinne»,
genmälde riddaren, »så lärer det knappast kunna hjälpas
genom att tala om det!»
»Kanske dock», återtog den blifvande ärkedjäknen, »talen
fritt ut, jag vill gärna lägga ett godt ord för eder sak hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
