Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, utan kan bjuda min tjänst åt hvilken som vill löna
mig. Eder, stolts riddare, ligger ett svårt arbete före ...»
»Har du någon spaning på grefvedottern, så säg det rent
ut», ropade Magnus Bengtsson och sprang upp.
»Jag har det!»
De båda herrarne utbytte en blick, och sista skymten af
vrede flydde ur riddar Bengts anlete.
»Säg fort», påskyndade Magnus, »hvar är hon?»
»Hvad jag vet, det vill jag säga», började mannen helt lugnt,
»jag har vistats sedan midsommaren förlidet år i Köpenhamn
och ofta varit till tals med konungen; jag var där ock, när
min förre herre, Jösse Eriksson, kom dit, och när hans
efterträdare på Västerås, grefve Hans, kom. I veten redan, att
grefven blef satt i fängelse, och jag förskaffade mig tillträde
till grefven och erbjöd honom min tjänst, liksom jag erbjudit
den åt eder, men grefven afvisade mig. Just när jag
lämnade honom, kom Melcher Gjordsson, och jag hörde genom
öppningen på fängelsedörren en del och en ganska viktig del
af deras samtal. Grefven sporde om sin dotter, och hans
gamle fogde berättade underliga saker ...»
Göksholmsherrarne tycktes med en viss ovilja lyssna till
mannens berättelse, och hade någon varit närvarande, skulle
de helt visst med afsky bortvisat lyssnaren, huru mycket
värde de än satte på de upplysningar, de genom honom kunde
vinna. Frestelsen var dem dock för stor, och de
tillfredsställde sitt samvetes kraf med att till utseendet motvilligt
taga emot hvad som bjöds dem. Den listige berättaren, som
sannolikt märkte det, gjorde ett uppehåll i sin berättelse,
för att pröfva, huru vida hans välde sträckte sig öfver de
båda riddarne.
»Du hörde underliga saker?» frågade slutligen Magnus
otålig.
»Ja!»
»Vid vår Herres trä! Stå icke onödigt och förhala oss,
sven!» röt åter Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
