- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
217

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

biskop Tomas, såsom på eder sanne vän. Så länge som jag
lefver, vill jag vara eder och den stora, härliga sak, åt
hvilken I hafven invigt eder, huld och trogen.»

»Det sinnelaget hafven I denna dag redan manligen
visat», gentog Engelbrekt, tryckande med värme biskopens
hand, »och jag har i mitt hjärta hemburit eder tack
därför ... Nu gläder det mig att kunna säga det åt eder själf.
Sådana män, som I, biskop Tomas, och några flera, behöfva
vi bondemän väl, eftersom, Gud bättre, största delen af
riksens herrar och män tyckes hafva glömt, att de äro födde
i ett land, där mannens frihet har lika gamla anor som deras
herradöme!»

»Ja, ja, Gud bättre!» tillade biskopen, »och mitt ärende
till eder nu har just till en del afseende på dessa herrar.
Tagen eder väl till vara, Engelbrekt, I hafven föga godt att
vänta ...»

»Hvad på mig själf beror, ville jag gärna följa edert råd»,
sade därtill Engelbrekt och blef helt allvarsam, »men långt
når icke mannens blick i mörkret. Där månde Herrens hand
leda mig, liksom han ledt våra fäder.»

»Amen!» afslutade biskopen och utsträckte djupt rörd
sina händer välsignande mot Engelbrekt.

En stund förflöt, hvarunder de innevarande iakttogo
tystnad, men när fläkten af ögonblickets högtid flyktat, började
samtalet vända sig kring de närmaste tilldragelserna.
Biskopen sporde därunder, hvart Engelbrekt ämnade draga från
Ringstaholm.

»I veten väl», sade han, »att bland de många stora
tyrannerna har det fattiga folket i dessa bygder många små.
Här utefter sjökanten ligger fäste vid fäste; och på ett af
de största hafven I en af edra äldsta fiender ...»

»Johan Wale på Stegeborg!» afbröt Engelbrekt. »Den
mannen har nu rymt mig ur händerna från Borganäs och
Köping allt hit till dessa bygder, men det lyster mig att se,
om vi ej till slut skola få honom inringad. Jag drager från
Ringstaholm utefter sjökanten och skall då, vill Gud, göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free