Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så återstår oss då att sätta höfvitsmän till för hären»,
återtog Engelbrekt, »hvad synes eder ...?»
»Den saken månde du, Engelbrekt, skipa som dig godt
synes, menar jag!» yttrade en af de närvarande, en storväxt
bonde, med långt, grått skägg.
Och alla de närvarande instämde med honom. Engelbrekt
betänkte sig en stund, innan han åter tog till orda, och hans
öga for liksom granskande kring de församlade.
»Ären I af min mening», sade han, »så sätta vi Jösse
Nilsson, som vi alla känna för en redlig och oförskräckt man,
till höfding för den ena skaran, och är det min tanke, att
han bör draga här utmed sjökanten söderut. För den hären
åter, som skall draga genom Småland, är det mitt förslag, att
vi sätta Herman Berman ...!»
Herman for upp vid dessa ord. Blodet strömmade till
hans kinder och därifrån åter till hjärtat. Det var, som om
en trollsång smekt hans öra.
Det låg i fosterfaderns ord ett erkännande af hans värde,
som han icke kunnat drömma om, och därur utvecklade sig
en kraft, som kom dysterheten att vika från hans panna och
tände mod och hopp i hans strålande ögon. De allvarsamme
männen sågo undrande, huru den unge mannen greps af den
betydelse, som skänktes honom, och ett bifallande leende drog
öfver deras anleten. Med manlig hållning trädde han inför
Engelbrekt.
»Icke vet jag», sade han, »om du högre uppskattar mig,
än som jag kan förtjäna, Engelbrekt! Blott det vet jag, att
jag hellre skall offra lifvet än svika ditt och männens
förtroende. Dock är jag ung ännu och knappast vuxen ett slikt
värf, medan stugan är full af gamle, erfarne män. Jag säger
det fritt ut, mitt hjärta brinner af lust att rida ut i spetsen
för en här, men icke vill jag det, om någon finnes utom mig,
som åstundar den platsen. Här äro församlade de ypperste
män i hela hären ... Viljen I bekräfta Engelbrekts val, då
vill jag med lust och glädje gripa verket an!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
