Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja ... ja, jag kände henne, och hästen här har jag själf
fostrat upp, och så vidt jag vet, har han aldrig burit på sin
rygg någon annan än den kvinna, som nu bidar grefve Hans
på Oppenstens slott.»
»Där är hon redan», återtog den gamle bonden, »och
hennes följe har redan återkommit, och om jag icke blifvit
allt för illa underrättad äro de i kväll med om att storma
Rumlaborg och draga fogden till doms ... Hören I, hören I,
fader, trummorna gå, och de blåsa i stridshornen. Nu är
stunden inne!»
De hvilade en stund på sina spadar, men återtogo sitt
arbete med fördubblad fart. När den gamle trotjänaren låg
i sin graf gingo de uppåt vägen och framåt slottet. De hade
icke gått många steg, förrän de sågo ett rödt sken färga
himmelen, och när de kommo litet bättre fram upp på en höjd,
hvarifrån man hade utsikt öfver slottet och Vettern, vid
hvars strand det låg, fingo de se, huru den stora byggnaden
liksom sam i ett haf af lågor, medan de stormandes rop
fyllde luften och tycktes öfverrösta lågornas brak.
»Nu lär fogdens kind blekna och hans sinne mjukna»,
sade därvid bonden, »men som man bäddar åt sig, så får man
ligga, och alla brotten och alla grymheterna hafva länge redt
honom den där brasan till. Han var så stolt i hågen, när
han svarade härens höfding, att han aldrig ville uppgifva
konungens slott ... Mig lyster dock att se, om han ej nu
skulle helst vilja rymma både slott och fält.»
Den gamle hade knappast talat ut, så sågo de, huru från
slottet de stormande började strömma ut igen, och huru de
förde tagna fångar mellan sig.
En af dessa lyckades begagna ett obevakadt ögonblick
och fly öfver fältet, och han tog riktningen emot den höjd,
där de båda åskådarne befunno sig. Långt försprång fick
han dock icke. En skur af pilar följde efter honom, och då
ingen af dessa tycktes hafva träffat, satte sig en skara af
män i rörelse att förfölja honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
