Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han tror lyckan och öfvermakten vara på sin sida, men sedan
vänder ryggen till och faller till fota, han är icke min man.
Hvar ären I, fogde, som var så tapper, när det gällde ett par
värnlösa pilgrimer och en ensam man, men som bleknade
likt en kvinna, när lotterna skiftades ... ?»
Riddaren såg sig om, men ingenstädes stod fogden att finna.
En af svennerna upplyste, att den främmande fogden och hans
sven ridit bort, när de svenske svennerna kommo ridande.
»Bättre bevis behöfves då icke för mig», återtog då riddar
Axel, »och väl kan det vara så, att jag har förolämpat eder,
grefve Hans, men så veten I väl hvar jag finnes, och att jag
aldrig skall vägra att bjuda eder upprättelse, hvar och när
I viljen.»
»Som en ärlig konungens riddare hafven I hållit eder,
det vill jag betyga för allt Sveriges och Danmarks
ridderskap!» utropade grefve Hans och räckte sin hand till riddaren,
som fattade den.
Därpå red han bort med sitt folk genom hålvägen.
När de blifvit ensamma, vände sig grefven till Herman
och fattade hans hand.
»Mycket synes hafva förändrat sig, sedan vi sist sågo
hvarandra i trädgården vid Gripsholm! Jag kommer hardt
nära som en arm man till Sveriges rike, och I hafven
förvärfvat eder ett stort anseende, Herman Berman.»
»Jag vill dock prisa som lyckligast den dag, då jag kunde
vara eder till någon nytta, grefve Hans.»
»Därutinnan lär jag nu för alltid blifva eder gäldenär»,
sade grefven med ett vänligt leende och tryckande hufvan
på sin pilgrimskåpa mot det blödande hufvudet.
Herman ropade fram en af sitt folk, en man, som var
skicklig i läkareyrket, och ville låta förbinda grefven, något
som denne äfven lät ske. Men då Herman ville låta ledsaga
honom vidare på väg, afböjde han det med bestämdhet.
»Nej, nej», sade han, »innan Johan Wale härnäst kan
vinna en slottsherre att våga ett tåg öfver gränsen, skall jag
redan hafva hunnit Oppensten, dit jag ämnar mig. Och utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
