- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
260

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att I själf, grefve Hans, vore här på slottet, men då sade
han: så mycket bättre, då vill saken blifva lätt uppgjord!»

Grefven tycktes noga öfverväga svennens ord, men gaf
så befallning om, att Mårten Gråbo skulle tillkallas. Svennen
försvann, och en stund därefter inträdde fogden.

»Jag älskade tro», sade grefven till denne, »att mina
befallningar noga efterlefts här på slottet och i slottslänet?»

»Efter bästa vett och förmåga!» svarade fogden bugande,
men ärligt blickande sin herre i ögat.

»I hafven så icke på edert samvete, Mårten, något,
hvarför I kunnen anklagas ...?»

»Nej!»

»Nå väl!» återtog grefven med fast röst, »låt sadla min
häst och låt några svenner sitta upp.»

En stund därefter red grefven ut från slottet och tog
vägen norr ut åt Semb till.

Något öfver en halftimme hade förflutit, sedan grefven
drog ut, så hördes en hornstöt från vakttornet, och en sven
skyndade in till fogden för att anmäla Herman Berman, som
begärde blifva insläppt på slottet. Fogden tycktes vara
tveksam, men Melcher Gjordsson, som var närvarande, skingrade
alla tvifvelsmål, och vindbryggan fälldes, och Herman och
Erik redo in på Oppensten.

»Hafven I haft tidender norr ifrån, fogde?» sporde
Herman, sedan han stigit af sin häst och lämnat den åt Erik.

»Det hafva vi denna dag», genmälde Mårten Gråbo,
»Engelbrekt kommer antågande mot slottet, säkert är han här
före midnatt, om icke ...»

»Om icke ...?»

»Grefve Hans har ridit honom till mötes, och det är mitt
hopp, att han förmår afvända den fara, som hotar
Oppensten ...»

»Oppenstens slott kan dock lätt blifva en bondepina,
liksom de andra nästena, hvilka ligga så här inuti landet, och
den milde grefve Hans skall icke alltid vara slottsherre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free