Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men anletsdragen voro stela, och handen, som han fattade,
var kall.
Han sprang upp, men den gamle, kämpastarke mannen
öppnade sina armar och slöt honom i sin famn.
»Din moder, son, är gången ifrån oss», sade han, »och
hennes ande sväfvar frigjord öfver tingen och beder nu vid
Guds faders tron för dig och mig. Gud välsigne dig, son,
för all den glädje, du gjort din mörke fader och henne här,
din ljusa moder! Måtte den allsmäktige Guden hålla sin
hägnande hand öfver dig nu och i all evighet!»
Det var med en nästan konvulsivisk rörelse, som den
gamle omfamnade sin son.
»Fråga mig om intet, son», tillade han därpå.
»Engelbrekt skall säga dig allt. Bed, bed vid din moders stoft —
jag vill låta tända vaxljusen kring den döda.»
Därmed störtade den gamle ut, och Herman sjönk åter
på knä invid sin moder. Han bad länge och varmt. När
han upplyfte sitt hufvud, var det redan natt, och månen
seglade fram öfver den stjärnströdda himlen och belyste den
döda, som ännu i döden log mot sin son.
På hennes hufvud hvilade en krans af friska blommor.
Det var Gertrud, som sakta inträdt i rummet och, utan
att ana hvad som verkligen vållade den dödsstillhet, som
rådde, smugit sig intill den döda och lagt kransen på hennes
hufvud, men seende den unge mannen försjunken i bön vid
hennes sida, lika sakta åter försvunnit.
Herman såg blommorna och kysste ännu en gång den
kalla pannan. Det förekom honom, som om kransen blifvit
ditlagd för hans skull, för att rikta hans blick från det
förgängliga till lifvet igen, hvars sinnebilder de friska
blommorna voro.
Sakta lämnade han därefter rummet, och i detsamma
hördes svaga trumhvirflar från fjärran bebåda Engelbrekts
ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
