Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att konungen återfår sitt rike, och att han sedan skall
regera det efter som lag bjuder?»
»Det menar jag ... väl månde konung Erik nu hafva
sett, att svenske män icke låta lag och rätt trampas under
fötterna. Han har dessutom icke haft något att anmärka
mot Halmstads dagtingan, och med det tillägg, som vi nu
annandag pingst gjorde i Uppsala, så hoppas jag, att vi skola
hafva ett laga konungadöme att vänta hädanefter. Det står
konung Erik fritt att antaga eller förkasta — i hvilketdera
fallet som helst hoppas jag, att Sveriges rike skall vara
betryggadt!»
»Gamle herr Krister Nilsson var dock icke där med eder,
efter som du har sagt mig, och menar du dessutom, att desse
herrar äro så alldeles att lita på, de hafva så länge setat i
ro på sina gårdar och låtit allt detta elände frodas, utan att
röra hvarken hand eller fot ... nu vilja de vara med om allt,
och slutet kunde blifva, att ...»
»Säg ut, hustru, hvad menar du ...?»
»De kunde förena sig med kungen och hans vänner och
göra sig fria från dig, och sedan ... sedan kunde de gamla
tiderna återkomma och allt som blifvit gjordt vara, som om
det vore ogjordt.»
»Sådant kunde inträffa, och de finnas väl bland riksens
herrar och män, som äro mig gramse ... men jag menar, att
äfven de nu mera nogsamt funnit, huru som ingen bondeman
velat träda deras lagliga rättigheter för nära, och faran är
för dem själfva lika stor som för allmogen. Gamle herr
Krister var icke med i Uppsala, men hans son, herr Karl,
var där, äfvensom herr Karl Ormsson och herr Kristers måg
Bengt Jönsson samt dennes broder herr Nils. Att förena sig
med konung Erik mot mig och Sveriges allmoge ...»
Engelbrekt gjorde ett uppehåll och for därunder med
handen öfver pannan.
»Det vore», fortsatte han, »att skilja konungen för alltid
från Sveriges rike, och fråga kan vara, huru det sedan kunde
komma att gå med dem själfva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
