- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
284

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svekfull, men lidelsen kan förblinda, och kommen det i håg,
I förblifven alltid för många af dessa herrar en tvångsherre,
hvars välde de vilja först af allt afskudda sig.»

»Edert tal är en broders tal, biskop, och I skolen mottaga
hela mitt hjärtas tack för den kärlek, I hafven visat mig så
väl nu som tillförene, — men ett säger jag, och det är ... mot
den fiende, som handlar i löndom, äger jag inga vapen, och
från den stund jag grep mig an med detta befrielseverk, har
den tanken vid alla tillfällen stått klar för mig, att jag
handlat omedelbart under Guds ögon. Hafver jag något godt
förmått uträtta, så har det varit hans verk, och när jag icke
mera behöfves, så må jag nöjd lägga mina ögon tillsammans,
månde det ock ske genom dolda ränkers spel ... Men ingen
vill jag misstänka ... Hvar helst jag faller, så månde om
mig kunna sjungas hvad som ock står i den gamla sången:

Men Herren såg
från helig himmel.
Hem i sin glädje
hans själ att fara
bjöd sannan Gud!


En stunds tystnad inträdde efter dessa Engelbrekts ord.
Men alla de innevarande grepos djupt af dem. Den fromma
husfrun knäppte andäktigt tillsammans sina händer, och
biskopen gick fram och sträckte välsignande sin högra hand
öfver Engelbrekts hufvud.

»Fjärran, fjärran», sade han med rörd stämma, »måtte
den treenige Guden hålla den stunden från Sveriges land,
att han skulle kalla dig hädan ... och framför allt, måtte
icke ditt blod komma öfver svensk mans hufvud!»

»Amen! fromme fader biskop!» vidtog Engelbrekt och
tryckte biskopens hand. »Låtom oss ock för alltid lämna
den tanken åsido. Vi hafva, menar jag, fullt upp att göra
med hvad som måste ske för hvar mans ögon, för att offra
tid och tankar på det, som ensamt måste hvila i Guds hand!»

Engelbrekt förde därefter sin gäst in i riddarsalen, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free