- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
311

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att vi redan nu blifva ense om, hvilka vi vilja hafva till
dessa ämbeten.»

»Sådan är ock min mening», hördes nu en ungdomlig
stämma, i hvilken Herman igenkände Ture Turesson, »och
föga lära våra tankar skiljas rörande männen, som böra
bekläda dessa ämbeten. Jag tänker att I, fader Krister
Nilsson, är själfskrifven till drotsämbetet, och till marsk vill jag
hafva ...»

»Bengt Stensson på Göksholm», inföllo ett par röster på
en gång.

»Ja väl, Bengt Stensson på Göksholm», återtog herr Ture,
»han är en mogen man och frälset tillgifven med lif och själ.
Så vidt jag vet, har han ock enskilda skäl till klagan öfver
uppkomlingen ... jag menar mistningen af Örebro slott och
därtill en af hans svenner, som Engelbrekt låtit fängsla,
medan han var stadd i herr Bengts ärenden. Hafver jag nu
härutinnan uttalat en allmän åsikt, så äro båda dessa herrar
tillstädes och kunna själfva gifva oss sin vilja tillkänna om
detta ärende.»

En allmän tystnad följde på riddarens ord, hvaraf visade
sig, att de båda namngifna verkligen af de närvarande
ansågos för lämpliga till de ifrågavarande ämbetena, och den
gamle i karmstolen och den, som talat näst efter honom, reste
sig och gingo fram till midten af rummet.

Den förre nickade åt alla sidor och hviskade knappast
hörbart:

»Hafven tack, vänner och fränder, I kunnen räkna på
mig!»

Men den andre, herr Bengt Stensson, blickade stolt
omkring sig i kretsen och tycktes icke hafva något emot, att
hufvan därvid föll något tillbaka.

»Äfven på mig skolen I räkna, gode herrar och män!
Men skall detta vårt beslut kunna genomföras — och först
då, därom kunnen I vara vissa, skall en rättegång och en
dom på fullt allvar kunna fällas öfver bonduppviglaren —
skall vårt beslut blifva verklighet, så må vi nu äfven tänka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free