- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
321

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herman högtidligt, »jag vill icke för mitt lif vålla honom
sorg, som gjort min fader och moder godt, och de fingo
endast ... smaka hvad världen har bittert att bjuda ...»

»Likväl står jag fast vid det, som jag sagt ... jag skulle
icke vara min faders dotter, om jag bröte min tro, har så
också intet mänskligt öra hört min ed.»

»Men din fader har dock lofvat din hand åt unge herr
Magnus Bengtson ... Han måste ock bli sitt löfte trogen!»

»Klostrets heliga frid skall han dock icke bryta!»

»Agnes!»

»Det löftet har jag gjort, att hvar så icke min vandring
i denna världen får blifva vid din sida, så skall den ligga
mellan klostercellen och en graf i klosterkyrkan.»

Ett eget ljud, som om en stormil skakat ett af de
lummigaste träden utanför dörren, följde på den behjärtade
grefvedotterns ord. Men hvarken hon eller Herman lade märke
därtill. De stodo tysta, försjunkna i hvarandras åsyn, en
lefvande helgedom framför Guds moders bild på muren.

»Agnes ... Agnes», hördes då en röst ropa på afstånd.

De båda unga väcktes ur sin dröm.

»Man ropar dig, Agnes!»

»Det är Karl Ormssons dotter ...»

Hon tryckte ännu en gång den kära handen och såg
förtroendefullt Herman i ögat.

»Gud och Guds moder vare med både mig och dig»,
hviskade hon, »om vi så aldrig skola se hvarandra mera här på
jorden!»

Hon sjönk till hans bröst, och Herman slöt henne i sina
armar.

»Gud höre din bön!» hviskade han.

Men åter ropades stolts jungfruns namn, och de snabba
stegen af herr Karl Ormssons dotter kommo allt närmare.

Agnes sprang upp och skyndade ut. Ännu på tröskeln
vände hon sig om och kastade en lång, innehållsrik blick på
Herman.

Därpå var hon försvunnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free