Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å en annan, att han skulle kunnat fullt genomskåda de för
handen varande förhållandena eller länka sitt handlingssätt
efter dem. Han lyssnade väl, liksom alla andra, till
vingslagen af den mäktiga ande, som vaknat upp bland Sveriges
skogar och berg, men han förstod ingenting däraf, ännu
mindre, att han själf af en mäktigare hand blifvit satt liksom
till en klippa i hafvet, mot hvilken denna nyväckta kraft
skulle bryta sig, för att därur ett själfständigt svenskt lif
skulle utgå. I själfva verket låg däruti konung Eriks,
liksom äfven de följande unionskonungarnes, enda betydelse.
Till utseendet hade konung Erik vunnit en afgjord seger,
och han tänkte, såg och handlade såsom segrare. Därtill
hörde förödmjukandet af de svenske herrarne, därtill hörde
ock bortgifvandet af flera slott och län utan rådets hörande,
tvärt emot hvad han utfäst sig till vid förlikningen. Det
senare ökade genast missnöjet hos herrarne, och de läto
genom de danske herrar, som bevistat mötet, fästa konungens
uppmärksamhet på, att detta stod i strid med hans löften
samt på nödvändigheten af att förläna drots och marsk med
tillräcklig makt.
På dessa föreställningar svarade konungen intet, och så
gingo de svenske herrarne själfva upp till honom. Men
konungen mottog dem med alla tecken till missnöje.
»Jag är icke sinnad att blifva eder jaherre», sade han
kort och snäsigt, »såsom det är, så får det blifva ... Varen
visse därom, Engelbrekt hade mig ej sådan skada gjort, haden
icke I varit och edra fränder!»
Därmed vände konungen dem ryggen. Han hade nu
tydligt låtit dem förstå, att de missräknat sig, om de trott
sig i honom få en medgörlig och undfallande herre. Ännu
tydligare ådagalade han detta, då han vidtog den okloka
åtgärden att taga Stockholms slott från den ädle och allmänt
värderade Hans Kröpelin. Slottet gafs åt en dansk herre, Erik
Nilsson (Gyllenstjerna), och konungen förstärkte besättningen
med det krigsfolk, som han fört med sig, så att den uppgick
till 500 man. De svenske herrarne tego och fördrogo, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
