Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistas här. När jag drager hem till Örebro aktar jag besöka
din herre på Tynnelsö.»
Därmed lät han den biskoplige småsvennen taga afträde.
Om kvällen, när dagsarbetet var slut och alla gått till
hvila, gick Herman Berman genom skogen fram mot slottet.
På ett ställe, hvarifrån han hade en vidsträckt utsikt öfver
Mälaren, stannade han. Det var en den vackraste höstafton,
och månen försilfrade vatten och land, medan ur fjärran glada
röster tillkännagåfvo hemvandrande lyckliga arbetare. På
sidan bakom skogen reste Tälje slottstorn sin spira upp mot
det blå — en mörk bild af den mörka skugga, som
verkligheten kastat öfver hans förhoppningars ljusa tafla. Vågen,
som slog mot strand, vinden som fläktade genom skogen —
allt hviskade om lifvets ljufvaste löften. Han såg framför
sig sitt hjärtas mö; han tyckte sig höra hennes stämma tala
och han kände sig stark att kufva sin längtan, stark att
försaka, stark att lefva och dö som den man, hvilken alltid
intagit första rummet i hans hjärta och som nu tycktes
sammansmälta med henne, hvilken gjort honom detta stridigt.
»Där hafva vi, så sant jag heter Magnus, en af
mullvadarne», hördes en stämma strax bakom honom. Herman
vände sig om och såg på vägen framför sig tvenne ryttare,
i hvilka han genast igenkände Magnus Bengtsson (Natt och
Dag) och Ture Turesson (Bjelke).
»Hej, du drömmande ungersven», fortsatte samma röst,
hånfull och bitande, »har du tappat din spade i sjön, eller
har sjöjungfrun visat sig för dig?»
»I tagen fel, Magnus Bengtsson, om I tagen mig för
någon af edra stallbröder, hvilket måste vara fallet, då I
kunnen yttra slika ord.»
»Hållen dem till godo, Herman Berman», återtog herr
Magnus skrattande, »jag tager dem dock ej tillbaka, och jag
tänker, att din dumdristighet har dem väl förtjänt ... tänken
eder, herr Ture Turesson, svennen där täflar med mig om
grefve Hans’ af Ewersten dotter.»
»Det passar sig godt», svarade herr Ture, »Engelbrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
