- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
400

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ner emot vindbryggan. Ett regn af pilar och stenar mötte
dem, men de läto sig icke hejdas. Inom några ögonblick
voro de öfver bron och framme vid stadsporten.

Härunder tilltog bullret allt mera innanför porten, och
man hörde tydligt, huru väldiga yxhugg dånade emot de
tjocka portarna, och huru låsen bräcktes. I detsamma kommo
marskens svenner nedridande, och bakom dem såg man på
något afstånd den öfriga svenneskaran. Med ett väldigt brak
sprungo nu portarna upp, och Herman Berman med
Engelbrekts folk satte sig i besittning af tornet. Sedan detta var
gjordt, skyndade Herman ut till Engelbrekt.

»Nu är detta tornet i våra händer», sade han, »men ännu
återstå de andra, hvilka hållas besatta dels af tyska borgare,
dels af folket ifrån slottet. Vill du låta mig med dina
svenner, Engelbrekt, rensa dem, så menar jag, att det dock snart
skall vara gjordt.»

»Hafven tack, hafven redelig tack», skyndade sig Karl
Knutsson att förekomma Engelbrekt. »I hafven skickat eder
som en ärlig man, Herman Berman ... Viljen I med mina
svenner skynda till de andra tornen, så hafven I denna dag
gjort mig och riket en fullgod tjänst. Sitten dristeliga upp
och sprängen af, Herman, på rådhuset se vi hvarandra åter.»

Orden uttalades med en oförställd välvilja, och ett
skimmer af tillfredsställelse hvilade öfver Hermans vackra drag,
medan ett hjärtegodt leende krusade Engelbrekts läpp.

»Vi månde med de andra herrarne så sakteliga rida dem
efter», sade därefter marsken, vänd till Engelbrekt. Och
sedan alla rådsherrarne hunnit samla sig, satte man sig i
rörelse.

Med marskens svajande banér i spetsen tågade riksens
råd in i staden, och hvar helst tåget framgick, mottogs det
af de svenska borgarnes stormande jubel. På Kornhamnstorg
stannade man, och marsken ropade, att en hvar, som ville
hålla med Sveriges rike, skulle skynda till banéret, och
honom skulle intet ondt vederfaras. Därefter redo herrarne
upp till Stortorget, där de stego af och gingo upp i rådhuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0740.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free