Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belägringshären ordnades nu så, att bröderna Oxenstjerna
lägrade sig på Helgeandsholmen, norr om slottet, marsken
själf lade sitt folk framför västra slottsporten från
Norrström till Bykyrkan; kyrkogården och de därinvid belägna
slaktarbodarna besattes af Stockholms borgare, och framför
södra sidan af slottet, från kyrkogården allt ned till sjön,
lade sig Erik Puke med sitt folk. Marsken, som under sitt
vistande utomlands inhämtat kännedom om nya uppfinningar
i belägringskonsten, och som äfven hade namn för sig att
vara mycket krigskunnig, visade genast prof på detta sitt
rykte genom den förskansning han lät uppföra. Den
utgjordes af ett starkt bålverk, som hoptimrades afsides och, när
det var färdigt, uppsattes en mörk natt och hastigt fylldes
med jord och sten. Det var försedt med skottgluggar och
fördjupningar, så att folket kunde stå fullkomligt tryggt för
fiendens skott och pilar. Danskarne gjorde stora ögon om
morgonen, när det var färdigt, och försökte att genom ett
häftigt utfall från slottet förstöra det, men måste snart draga
sig tillbaka.
Mindre försiktiga voro borgarne, och vid ett utfall, som
danskarne gjorde kyndelsmässoaftonen den 31 januari, blefvo
de, just som de höllo på att äta, alldeles öfverraskade, och
en stor del af dem nedgjordes. Slaktarbodarna antändes och
en häftig nordlig storm dref lågorna inåt staden, så att olyckan
höll på att blifva ganska stor. Helt oväntadt vände sig då
vinden, hvarigenom det blef möjligt att släcka lågorna, ehuru
danskarne gjorde allt hvad de kunde för att hindra
släckningsarbetet.
Sedan blefvo borgarne mer vaksamma, men det talet
började utbredas, att man behöfde en rikshöfvitsman, som kunde
stå i spetsen för det hela; ty som det nu var, när hvar och
en endast skötte sig, var det föga hopp om att kunna uträtta
något mot den påpasslige herr Erik och svennerna på slottet.
Denna åsikt utbredde sig allt mera, och hvart man kom,
hörde man både herre och borgare säga detsamma. Det kom
äfven till marskens öron, och några borgare infunno sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
