Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har ock en befallning från Engelbrekt till eder
om edra svenner, som han förgäfves väntat i lägret vid
Nyköping. Hans bud till eder är detta, att hvar så icke dessa
edra svenner äro på ort och ställe inom tjugufyra timmar
härefter, så tvingen I honom att hålla eder för rikets fiende.
Nu synes det mig redligt handladt af eder, om I låten edra
svenner sitta upp och draga med mig samt gifva oss tillika
de förrymda att föra med oss.»
»Hvad de brottslige beträffar», framstötte riddar Bengt
med en röst, som ville stocka sig i halsen, »så skola de blifva
till Engelbrekt utlämnade, sedan de först utstått det straff,
jag vill pålägga dem; hvad åter de öfriga svennerna angår,
så vill jag om dem lämna Engelbrekt själf svaret. Och
därmed», tillade han efter ett kort uppehåll, »månde glädjen
återvända i min sal ... till dans, till dans, stolts riddare och
jungfrur; allt för länge har detta afbrott varat!»
Sedan han sagt detta, vände herr Bengt Herman ryggen
och aflägsnade sig inåt ett angränsande rum, gifvande med
detsamma tecken åt en skara musikanter, både »bombare» och
»basunare», som befunno sig i ett hörn af salen, att spela
upp. Ögonblickligt efterkoms befallningen, och det blef en
rörelse i salen, som ypperligt bidrog att lugna de upprörda
sinnena och återföra jämvikten. Snart såg man ock en skara
unga herrar och stolts jungfrur träda in i salen par efter par
för att tråda dansen.
Härunder hade Magnus Bengtsson nalkats Herman, och
just som dansen skulle begynna, hväste han i dennes öra:
»I trädgården efter dansens slut!»
Därpå skyndade han bort och började dansen af hjärtans
eller måhända rättare af förtviflans lust. Herman stod en
stund och såg därpå, men henne, som han helst ville se, såg
han icke. Hon befann sig i frustugan och hade vägrat så
väl herr Magnus som alla andra att deltaga i dansen. Men
till slut blef rummet för kvaft och glädjen där inne för
pinsam för Hermans sinne. Han skyndade ut och ned i
trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
