Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Viljen I så göra, herr Bengt», utbrast Engelbrekt,
tydligen angenämt öfverraskad, »så handlen I som en ärlig svensk
riddare. Af mig skolen I icke röna något ondt!»
Tvenne bref uppsattes nu om den förlikning, som blifvit
ingången, och hvars villkor voro: att ömsesidig frid skulle
råda, så att ingen skulle göra den andra skada, tills de
kommit till rätta inför riksens råd, vid pingsten. I brefvet
intogs uttryckligen, att herr Bengt ingått förlikningen både för
sig och sin son, och som löftesmän för herr Bengt
underskrefvo tvenne män i hans följe, medan de båda närvarande
bergsmännen tecknade sina namn under Engelbrekts.
»Och nu, riddar Bengt, månden I blifva min gäst här
på slottet i kväll», sade Engelbrekt, vänligt räckande
riddaren handen, sedan brefven voro underskrifna och försedda
med sigill.
Riddaren mottog inbjudningen, och det var märkligt att
se, huru han vid bägaren log emot Engelbrekt och fröjdade
sig åt, att tvisten mellan dem en gång månde nå sitt slut.
Vid bordet talade man äfven om de allmänna ärendena och
om Engelbrekts kallelse till rådet.
»Men ären I så helbregda, att I kunnen efterkomma
rådets kallelse?» sporde riddaren deltagande.
»Det menar jag», genmälde Engelbrekt.
»Så är det mitt råd, att I då dragen sjöledes», tillade
riddaren, »först öfver Hjälmaren och sedan öfver Mälaren;
då behöfven I blott en kort tid färdas på hästryggen.»
Engelbrekt nickade vänligt åt riddarens välmening.
»Viljen I blifva min gäst i morgon på Göksholm, så skall
en bägare godt vin vänta eder och en varm säng.»
Riddaren höjde vid dessa ord sin bägare, men hann icke
af Engelbrekt erhålla något svar. Engelbrekts broder, Nils
inträdde med brådskande steg och berättade, att på ett
obegripligt sätt tokiga Kerstin inkommit på slottet och nu satt
där nere invid muren, utan att vilja röra sig ur fläcken.
»Jag ville taga henne med mig upp», sade han, »ty hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
