Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl Engelbrekts som biskop Knuts yttranden finnas till det väsentligaste ord
för ord lika med vårt återgifvande af desamma.
Sid. 239. Skuru gata är en märklig naturbildning en knapp mil från
staden Eksjö och utgör gränsskillnaden mellan hemmanet Paslemålens ägor
i Hults socken och Bjässarps by i Ekesjö socken. Gatan utgöres af en
ovanlig remna, som liknar en lång och bred väg, utsprängd i själfva berget.
Hon är 64 alnar djup och 10 alnar bred. Midt öfver gatan hänger en stor
klippa, som bär namnet »Skuru-hatt», och där bredvid finnes en stor
öppning, som kallas »Sakristian», hvarest hedningarna fordom skola hafva offrat.
Skuru gata finnes afritad i Dahlbergs Svecia Antiqua et Hodierna.
Sid. 253. Oppenstens slott låg på en klippa, som nu kallas Husberget
i Åsarps socken. Det var enligt C. G. Styffe (Skand. under medelt., sid.
104, 105) ett bland de yngre slotten, sannolikt uppfördt mellan åren
1362—1367. En gård, som lydt under slottet, heter ännu »Ladugården».
Fogdens namn var Marten Grabow, hvaraf Rimkrönikan gjort sitt »Mårten Gråbo».
Sid. 283. Strofen: »Så honom gick etc.» är hämtad ur Solsången (se
förf:s Ber. ur Sv. Hist., del. I, sid. 288 ff); så ock den på sid. 478.
Sid. 302. Skildringen af Norrmalm och Klara kloster är hämtad ur:
S:t Claræ minne af G. Nordberg.
Sid. 312. Brefvet om arfriket. Det missnöje, som konung Erik hyste
mot ärkebiskop Olof, ökades af ett påstående, som denne haft inför påfven,
att konung Erik icke vore arfkonung utan blott vald konung i Sverige. Det
var till följd såväl häraf som med anledning af det omtvistade ärkebiskopsvalet,
som konungen lät ärkebiskopen i Lund samt en biskop från Danmark
och en från Norge tillsammans med biskoparne Nils i Vexiö, Sigge i Skara
och Tomas i Strängnäs uppsätta och underskrifva ett bref med intyg, att
han var genom födsel och arfsrätt vald till de tre rikenas konung. Efter
hemkomsten från Köpenhamn uppsatte de svenska biskoparna den 4 aug.
1433 en skrift, hvari de förklarade sig hafva blifvit af konungen tvingade
— propter graves minas ejusdem regis nobis illatas, vi et metu ducti —
att skrifva det ofvan nämnda brefvet (Hadorph till Rimkrönikan, sid. 71;
förf:s Ber. ur Sv. Hist., del. II, sid. 77 och 109). Det senare brefvet gjorde
sådan verkan i Rom, att det bildar en vändpunkt i historien om den långa
striden mellan konungen och ärkebiskop Olof.
Sid. 314. Det finnes vid många gamla kloster och slott sägner om
underjordiska gångar, och i Stockholm omtalas, att en underjordisk gång
ledt från Franciskaner-nunnornas kloster på Norrmalm till Franciskaner-munkarnas
på Riddarholmen under Mälaren. En sådan sägen går ock om
en underjordisk gång från domkyrkan eller biskopshuset i Strängnäs till
Tynelsö i Mälaren.
Sid. 336. De tolfs förlikningsdom finnes hos Hadorph: Till Rimkrönikan,
sid. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
