Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk imperialism - Den brittiska imperialismens eldprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess förestående fall, genom grova
fältherremisstag, som väckt alla kännares löje. Hela
dess utveckling ter sig som en kolossal
orättvisa för alla dem, som satt sin lit till
härarnas gud. Kan det vara möjligt, att han i
längden förblir belåten med de snåla offer,
som de brittiska krämarna först i allra sista
laget låtit pressa sig att nedlägga på hans
altare?
Hur som helst, dessa offer ha dock hittills
alltid blivit bragta, när det gällde allvar, och
jämnt så mycket som behövdes. Hittills
åtminstone har England visat sig mäktigt att
ej blott segra, trots alla trångmål och
avbräck i militärisk ära, utan även att taga
lärdom av den genomgångna nöden och
omsätta denna lärdom i politisk handling.
Nu gäller det att i än större omfång
förnya samma dubbla erfarenhet. Men
prövningens utfall är ovisst — lika ovisst, som
det var 1797, då kanalflottans manskap
gjorde myteri inför en fientlig
marinkoalition och landstigningsplan, eller 1857, då
den indiska hären gjorde myteri och
kringrände främlingarnas spridda garnisoner. Hur
klent beställt var det icke då med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
