Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Parlamentarismen i trångmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ävenledes kännetecknande för den
engelska parlamentarismen, att dess
drivkraft icke kommer från djupet, utan
uppifrån. Ingripande folkrörelser ha aldrig
saknats och ofta haft stor betydelse, men de ha
först då kunnat omsättas i politisk handling,
när de ledande klasserna och deras statsmän,
som i verkligheten aldrig släppt rodret ifrån
sig, tagit dem om hand och givit dem den
nödvändiga praktiska prägeln.
Den parlamentariska partistyrelsen i
egentlig mening begynner som whigoligarkiens
herravälde efter hannoverska husets
trontillträde. Det var dessa herrar, som uppsatt den
nya dynastien och gjorde anspråk på att
fortfarande garantera dess bestånd genom
sin egen maktfullkomlighet. Endast ett parti
ansågs således fullt legitimt; det motsatta
undanträngdes såsom illojalt från all andel
i makten. Den oumbärliga
underhusmajoriteten anskaffades genom "rotten boroughs"
och genom förbund med den uppåtsträvande
köpmansaristokratien. Men oligarkien
splittrade sig själv i faktioner, och därmed kom
parlamentarismen in i sitt första betänkliga
trångmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
