Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Imperialismens nödtvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke förty var denna nationalekonomi,
sådan dess dogmbyggnad nu upptornade sig
på Adam Smiths omsider fullt hävdade
lärosatser, själv ett barn av det ärvda
världsväldet och dess optimistiska förtröstan.
Man kunde icke tänka sig, att någon skulle
vara i stånd att störa England i besittningen
av dess uppnådda naturliga principat. Och
detta principat tänkte man sig även för
framtiden byggt uteslutande på ekonomiska
krafter. Vartill behövde England den tunga
krigsrustning, som fjättrade och förlamade
de andra folkens arbetsliv? Det var nog att
släppa lös den fria tävlan, som i och för sig
var mäktig att göra det dugligaste
arbetsfolket till alla marknaders obetingade
överherre. Skyddstullar, navigationsakter och
allt slikt utgjorde ingenting annat än ett
besvärligt påhäng från den mörka torytiden,
och ju förr man gjorde en ända därpå, dess
raskare komme den segerlovande tävlingen
i full gång. Då skulle hela världsekonomien
och därmed det rätta förhållandet emellan
de skilda folken, liksom i England
emellan de arbetande samhällsmedlemmarna,
självmant ordna sig efter den naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
