Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Imperialismens nödtvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eviga grundsatser. Till och med de brittiska
kolonierna måste befrias från allsköns
förmynderskap. Finge de blott sin oinskränkta
självstyrelse, borde de ju själva inse, att
deras egentliga gagn av förbindelsen med
moderlandet låge i en ohämmad samfärdsel.
Och ville de fridsamt och utan agg avklippa
det sista politiska bandet, då fanns ingenting
att invända däremot, sedan man höjt sig
över den gamla fördomsfulla, i amerikanska
revolutionen bankrutta kolonialpolitik. Den
ekonomiska samfärdseln kunde likafullt
bevaras och yttermera utvecklas. Englands
nya världsvälde hängde ej på den barnsliga
åtrån att färga kartan röd, utan på den
besinningsfulla och framsynta finansvården.
Under tiden, medan frihandelspolitikens
frukter för hela mänskligheten och
världsfreden väntades mogna, kunde England i ro
överlämna sig åt sitt storartade invärtes
reformarbete. Industrien växte i kolossala
proportioner, likaså folkmängden, som mer
och mer drog sig in till storstäderna från
landsbygden. Arbetarmassorna livnärdes för
billigt köp av den utländska
spannmålsinförseln, som efter hand undanträngde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
