Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Brittisk demagogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den liberala oppositionen, som så länge
förgäves sökt simma mot strömmen och sett
sina egna led slappas av inbördes tvedräkt,
nu helst skulle vilja begagna sig av
regeringspartiets tveksamma hållning inför de nya
uppslagen, göra ett äventyrligt språng ut i
mörkret och fresta lyckans oberäkneliga
ynnest. Själva oppositionsledarna våga dock ej
taga på sitt ansvar att i förväg reta de
överraskade valmännen genom alltför ivriga
yrkanden på parlamentsupplösning.
I denna sakernas ställning har den
unionistiska regeringen tagit sin tillflykt till en
utväg, som den ortodoxa parlamentarismens
läromästare skyndat sig att utmåla i de
svartaste färger. Om någonting i detta system
skulle höra till de ovederläggliga dogmerna,
så är det väl yrkandet på en "homogen" och
i allo "solidarisk" ministär. Men nu ha
kabinettets ledamöter öppet "kommit överens
om att skiljas åt i sina åsikter", såsom det
engelska talesättet lyder. Premiärministern
själv har tillkännagivit sig ännu så länge
bevara ett "öppet sinne" för alla skäl och
motskäl angående sin mäktige ämbetsbroders och
väns finanspolitiska planer. Flera av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
