Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Den engelska statsförfattningen är en styrelse af konung,
lovder och commons. Vill man således bestämma tiden för
denna författnings uppkomst, måste man alltså uppsöka den
period, då lorder och commons fingo sin röst vid allmänna
ärendens afgörande. Går man så långt till baka som till den
tid, då den normandiske »Förvärfvaren» Wilhelm och hans
närmaste efterföljare buro namn af Englands konungar, så
mötes blicken af en absolut monarki i till utseendet feodala
former. Konungen är här ensam allt och öfver alla. Ifrån
dessa tider finnas vissa urkunder, som betitlas »kartor». På
grund af namnet och dess betydelse i några moderna
samhällen skulle man vara frestad tro dem innehålla några
stadganden af mera statsrättslig art. I sjelfva verket ha de dock
ingen likhet med vår tids kartor. Såväl Henrik I:s karta
som efterträdarnes äro ingenting annat än af den allsmägtige
konungen gjorda medgifvanden åt folket att sinsemellan få
lefva enligt de rättssedvänjor, som bade utbildats i det
hopsjunkna angelsaksiska riket. Det är »den gode Edvards
lagar» som gå igen. Till och med Magna Charta »är blott
en bekräftelse på den saksiska rätten». Men hon innehåller
derjemte något mera nemligen »några skyddande klausuler och
lindringar af feodalbesvär»[1]. I ett skiljer hon sig dessutom
betydelsefullt från de föregående. Dessa hade alla varit ok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
