Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i raden och stred understundom bland Ludvigs folk. För att
lyckas mot Frankrike måste han vinna Englands hjelp eller
åtminstone dess neutralitet, ehuru denna var långt ifrån
tillräcklig. Hans förhällande till den engelska styrelsen var
således förestafvadt af denna styrelses hållning mot Frankrike.
Var den vänlig, intim, krypande, då kunde man vara viss på
att finna Oranien helt förtrolig med oppositionen; men blef
oppositionen närgängen och syntes hota kronans prerogativer
eller rubba den lagstadda ordningen, då hade hon icke att
påräkna honom som vän. Så var förhållandet t. ex. i
exklusionsfrågan och Ryehonse-komplotten. Någon understödjare var han
icke heller af Monmouths resning; tvärtom, han lät förstå, att
ban gerna skulle vilja bidraga att parera det hugget mot sin
svärfaders krona. Dock, när Jakob fortfor att vara Frankrlkes
pensionär och lemnade Europa åt sitt öde för att arbeta på
sin kyrkas magt och sin egen, på protestanternes
tillbakaträngande och frihetens, då uppstod denna köld mellan svärfar
och måg, som sedan höll i sig. Oranien blef åter
oppositionens vän. Som nästan hvarje Jakobs regeringshandling
framkallade en ny anledning till opposition hos en ny del af
nationen, så vardt följden den, att Oranien kom i beröring med
dess fler olika partier och att hans inflytande vardt dess större.
Det sätt, på hvilket han uppfattade och bedömde
Indulgensförklaringen, och hans tanke om de olika religiösa grupperna i
England, huru de med bibehållande af episkopalernes
lagbestämda företräden skulle på bästa sätt kunna bestå bredvid
hvarandra, vann erkännande af samtliga protestantiska
bekännelser. Det egendomliga inträffade således, att anglikaner och
non-konformister (företrädesvis presbyterianerne) nu funno sina
intressen så löpande i hvarandra att de kunde förenas och
ledas af en och samma person. Men föga sannolikhet torde det
väl hafva egt för sig, att det då blifvit något mer än
gemensamhet i åsigter mellan de olika oppositionella partierna och
Wilhelm, om icke en prins’ af Wales födelse drifvit till
gemensam handling. Flerfalet afl nationen ansåäg honom för ett un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
