Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
broder. Vidare hade den franske kungen framkommit med
fordran derpå, att det mellan honom å ena sidan och
kejsaren, tyska riket och Spanien å den andra år 1684 hopkomna
tjugoåriga stilleståndet, deri ad interim honom garanterades
besittningen af de reunerade landsdelarne, nu skulle med ens
förvandlas till fred. Denna fredsbegäran vid den tidpunkt hon
framställdes var detsamma som ett inkorporerande af de
omtalda landstyckena med Frankrike, ty freden kunde knappast
blifva annorlunda än sådan, som Ludvig ville hafva honom,
enär kejsaren just nu låg i ett vidtutseende krig med turkarne.
Men Englands konung hade skänkt sitt gillande åt
fredsframställningen[1]. Det kunde ej stämma kejsaren för honom.
Slutligen hade konung Ludvig råkat i tvedrägt med både kejsaren
och påfven till följd af erkebiskopsvalet i Köln i början af år
1688. Äfven i denna sak vann Frankrike bifall från den
engelska styrelsen[2]. Det fjermade den katolska kyrkans
hufvud och den katolske kejsaren från den rekatoliserande Jakob.
Hela Europa fann, att det en gång måste blifva ett slut på
Englands dittills varande ställning till Frankrike såsom för
verldsdelen farlig, från de katolska magternas synpunkt,
emedan hon stärkte Frankrikes välde, från protestanternes, äfven
enär hon förhjelpte katolicismen tilli seger i England. För att
förebygga dessa faror måste dock en förändring föregåä inom
England sjelft. De anglikanske måste återkomma till magt
och betydelse, Jakob måste ryckas från sina planer. Den enda
möjligheten till ett sådant resultat låag i ett anglikanskt
parlament. En nära förbindelse med ett anglikanskt parlament blef
för Ludvigs fiender en nödvändighet. Hvem skulle knyta
denna förbindelse? Wilhelm af Oranien. Från England räcktes
honom redan varma händer. Det var att fatta dem och med
Europas magt och bifall bakom sig ropa en yrande despot tili
sans. I september 1688 bröt Ludvig XIV verldsfreden. In
öfver Tysklands gränser böljade franska härskaror. Då först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
