Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan alla betänkligheter, att Jakob, som kränkt landets frihet
och lagar, som infört en despotisk och godtycklig magt och
användt den till att undergräfva protestantismen, hade
förverkat sina rättigheter till kronan. Följande Engelsmännens
exempel uppsatte Skottarne en urkund, sora de kallade Claim of
Rights (Rättighetskrafvet) och som skulle blifva en grundval
för deras frihet. Denna urkund utesluter katoliker från
tronen, framhåller, att parlament skola ofta inkallas, och fordrar
afskaffandet af prelaturen — en institution, som vore en
motsägelse till landets historiska utveckling. Derpå vände sig
konventet till Wilhelm och Maria med anhållan, att de efter
ed på författningen ville blifva Skottlands konung och
drottning. Rörande arfsföljden och konungens personliga rätt blef,
hvad Declaration of Right stadgar, gällande äfven i Skottland.
Så fortfor föreningen att ega bestånd mellan de båda
rikena. Det var visserligen blott en Personalunion som förr,
men hon hade dock förändrat natur. Man kan säga, att
Stuartarne förenade dem mot deras vilja, ty unionen var blott en
slump, följden af dynastiska arfsförhållanden. Nu deremot
förenade sig de begge folken efter eget beslut under samma
öfverhufvud, som de valt hvart och ett för sig. Redan nu
talade dock Skottarne om en närmare anslutning till England,
om en realunion, blott att deras kyrkas bestånd garanterades.
Det dröjde ej heller länge, förr än de begge länderna fingo en
gemensam riksförsamling och sålunda sammansmälte till en
politisk kropp. Genom revolutionen blef det ändtligen ett
slut på de begge protestantiska bekännelsernas rivaliserande
om öfvermagten på ön. De hade nu kommit till afgjordt
företräde hvar och en i det land, från hvilket hon ursprungligen
härstammade. De hade i den sista striden vändt sina vapen
mot en och samma fiende; de hade lärt att inse hvarandras
betydelse och revolutionen vardt liksom en försoning dem
emellan eller åtminstone uppslaget till ömsesidig fördragsamhet,
hvartill den gemensamme konungen och hans ställning till dem
båda väsentligen bidrog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
