Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nåväl — vi seglade öster ut. Det var en strålande
vacker dag, frisk kuling och solsken. När vi kommit
ut halvvägs till Åland mötte vi gammal dyning och
Mejt började rulla kraftigt. Plötsligt undrade Zorn
över att ingen fågel syntes till. Han ville pröva
jaktlyckan. Han hade för övrigt aldrig jagat, aldrig dödat
ett liv på någon jaktstig.
»Nå, men då tycker jag att du inte skall försöka,
även om vi får se fågel. Det är inte lätt att skjuta i
den här sjön! Tänk dig själv: båtens rörelse,
dyningens rörelse, sjöns rörelse och dina egna rörelser,
när du skall sikta — allt detta blir en väl
komplicerad uppgift för en ovan.»
I detsamma ropade en av gastarna: »För över
kommer några tordmular — jaha, de slå ned just nu!»
»Dom ska vi ha», sade Zorn helt kategoriskt. »Kan
du se dem?»
Jag hoppade upp på relingen och höll mig fast i
stagen. Sjön var grov fast kulingen blivit en fredlig
bris. Jo, jag såg dem.
»Men käre Anders, låt bli att skjuta! Vad skall du
med tordmularna? Och tänk vilket besvär att få in
dem i båten! För resten kan du skadskjuta någon och
det vore ju synd.»
»Nu ser jag dem. Tre stycken. Tag rodret och styr
i lagom håll!» Jag såg en hård, bestämd glimt i Zorns
ögon.
Jag styrde, skottet gick och alla tre tordmularna
lågo stendöda i sjön. I samma ögonblick upptäckte
jag en lom, som kom söderifrån med fart som en pil.
»Men den där skjuter du inte!» sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
