Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diskuterade deras olika sätt att ’se’, deras flotta
behandling, lyckliga trics etc. i det oändliga.
Men framför Zorns staffli med dess trängsel var
det tyst. Det hördes möjligen då och då ett dämpadt
öfvertygelsevibrerande ’det var fan’! Det var alltihop
och det högsta uttryck för att man kände sig gripen.
Kritik tänkte ingen på eller hade användning för.
Man såg att det var en karl som hade något att säga
och som sade det med så klar och tydlig stämma att
det var ingenting att göra åt.
Skulle någon ha frågat oss hvad det var som grep
oss i verket — om derför att det var fint i färgen,
originellt eller modernt skulle vi blott svarat: ’det
är så förbannadt bra’ Det var hvad man kände,
och det med sådan styrka att det mesta annat
verkade som barnjoller. På denna tid predikades
’sanning’ Man skulle måla så ’som det såg ut’ och
började allmänt lägga an på riktiga valörer: färgen
skulle ’stå’ rätt. Många anade t. o. m. att ett ensamt
konseqvent genomfördt valörarbete — färg invid färg
— vore den bästa vägen härvidlag men de vågade ej
taga steget fullt ut. I sjelfva afgörandet hissnade de
som inför en afgrund, började rita och peta i
detaljerna och kompromissa och det hela rann ut i
sanden.
Men Zorn, han hissnade ej.
Likt katten i sin takränna — som medveten om
sina möjligheter rör sig med samma lugn deruppe
som nere på marken — lika kallblodigt mötte han de
mest svindlande uppgifter med sin metod. Han
förstod att med den kunde uttryckas allt — från gräs
och sten och luft och vatten till qvinnohull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
