Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— fast utan knivar. Slutet av festen förlorar sig i en
dunkel sagovärld.
Mest höllo vi ihop med Albert Edelfelt, Zorns
gamle vän från Paristiden och min sedan åtskilliga år
tillbaka. Vi seglade till Borgå och Haikko, där vi
blevo Edelfelts gäster. Vår värd ville att vi skulle se
hans barndomshem Kiala. Vi reste dit på en
underbar kräftfest åtföljda av några konstnärsvänner. Och
sista kvällen hos Edelfelt med Louis Sparres och
andra! Från den har jag ett rörande minne.
Edelfelt var redan märkt av den sjukdom som skulle
lägga honom i graven, fast vi icke kunde eller ville
tro att slutet var så nära — två eller tre veckor. Han
ville visa mig någonting i övre våningen och vi gingo
uppför trappan. Plötsligt stannade han på översta
trappsteget, slog armarna om min hals och snyftade:
»Om du visste hur olycklig jag är!»
Hela hans kropp skakade. Jag blev rädd att han
skulle kollabera — utbrottet kom absolut utan
förebud. Ty nere i våningen hade han skämtat och talat
om gamla lustiga episoder från sin ungdoms resor.
Jag ropade nedåt trappan, där jag hörde någon
komma: »Säg åt Zorn att han kommer hit upp nu
genast!»
Zorn kom. »Vad står på?»
»Albert är sjuk», sade jag. »Du måste hjälpa till att
lugna honom.»
Då slog Edelfelt den ena armen om Zorns nacke
också och började gråta helt konvulsiviskt.
»Men säg då, på vad sätt vi kan hjälpa dig!»
viskade Zorn, alldeles vit i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
