Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anastasius i Stockholms nationalmuseum. Vi togo en
droska och åkte dit. Zorn befanns ha orätt.
»Men jag hade i alla fall tänkt bjuda dig på
middag! Så du vann inte!»
Han skulle alltid ha sista ordet och rätt på något
sätt.
*
Medan jag skriver, kommer jag att tänka på att det
redan är 8 år sedan han dog. Jag har nästan klart
för mig att jag träffade honom i går. Så starkt
inverkade hans personlighet. Få kamrater ha lämnat
ett sådant tomrum efter sig som han. Och hans död
kom som ett hårt, underligt, meningslöst slag i
ansiktet på hans vänner. Man hade velat tro att hans
enastående livshunger skulle ha gjort honom uråldrig,
fast han icke sparade sig på något sätt. Han var rädd
för döden, ville aldrig tala om denna förändring som
han borde ha betraktat med en filosofs ögon. Vicke
Andrén nämnde en gång i ateljén vid Södermalmstorg
något om likbränning — Zorn mulnade: »Tala inte
om döden i det här huset!»
Ett dödsfall kunde gripa honom på ett fullkomligt
chockerande sätt. Och var det en god kamrat som dog
sörjde han verkligt djupt. Om Carl Larssons död sade
han: — Det är skamligt att säga, men Lasses död
tog mig hårdare än min mors. Henne grät jag undan
på två dar, men så lätt gick det inte med Lasse.
Sin självbiografi har Zorn i allmänhet författat på
resor, Det är klent med data, men fakta har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/engzorn/0076.html
