Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du lär vara en riktig dansmästare under
sånglektionerna, du!
— Jag skulle be att få slippa dem och gå och rita
hos fröken Sahlin i stället, svarade Anders.
— Ja, du skall väl få det, då.
Anders var tydligen favorit.
Nu började han rita efter plansch hos fröken Sahlin,
»en vacker och snäll kvinna», påminner han sig. Snart
fick han biträda ritlärarinnan vid hennes lektioner och
hemma övade han sig flitigt såväl i träsnideri som i
att rita av kamrater. Slutligen fick han också rita av
någon lärare. När han en gång skurit en dalkarl med
päls och en kulla med sitt barn på ryggen, köptes
dessa sniderier av magister Lindmark för en krona
stycket — en svindlande summa!
En dag, då Anders gick i andra klassen, sändes han
av lärarna med en bonde till Uppsala för att få se en
slöjdutställning på Gillesalen. Han hade med sig en
Karl XV, som han skurit i björk och skulle visa där.
Tre dagars lov från skolan fick han och litet pengar
i fickan.
Bonden sjöng Engelbrektsmarschen hela vägen och
i närheten av Uppsala på en krog vid namn
»Ölhelvete» bjöd han sin unge reskamrat på en så kallad
gumse (brännvin och kaffe). På Gillesalen
omhändertogs han välvilligt av föreståndaren, herr Ahlborn, och
visade sin Karl XV, vilken gjorde stor lycka och gick
hand i hand genom salen. Som gåva erhöll han en sats
bildhuggarjärn, vilken han emellertid först efter några
år lärde sig använda.
»Nej, kniven hade varit mitt enda verktyg och jag
fortsatte med vad jag var van att bruka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
