Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Össus fan, dom vill ha den, dom ä tokiga i den, va
vill han ha för den?»
Förbluffad över denna oväntade lycka svarade Zorn
blygt: femtio kronor.
»Össus fan, säj hundrafemtio!»
Dagen därpå kom akademivaktmästaren med
hundrafemtio kronor från professor Scholander som köpt
tavlan åt en vän. Därpå följde en storartad artikel av
professor Nyblom i Posttidningen. Zorns första stora
lycka var gjord. Han tyckte sig nu vara rik och ha
råd att resa till Dalarna, till Orsa, för att måla en stor
tavla som han länge haft i tankarna, en stämning som
han sett, ungdom som går till dans på natten. Denna
tavla målades på sommaren och såldes genast i
Stockholm till baron Bildt, då minister i Washington.
Zorn fortsätter med sin egen skola och med
porträttmåleri. Emellertid har Boklund dött och Zorn
tillkallas för att måla hans porträtt före begravningen.
Scholander har blivit tillförordnad direktör och till
honom uppkallas på lärarrådets anmodan Zorn för
att få första varningen för försummade studier vid
akademien.
»Jag ämnar sluta och göra en utländsk resa på mina
hopsparade slantar», svarar Zorn.
Med munnen intill hans öra viskar Scholander
mycket ljudligt: »Oss emellan gör herr Zorn alldeles rätt
— jag skulle gjort detsamma — var och en sin egen
lyckas smed», det första och sista samtal Zorn haft
med denne kärnkarl, som dör strax efteråt. Familjen
anmodar Zorn att göra hans porträtt och får fullfölja
arbetet under själva obduktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
