Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag presenterade sig dess direktör och erbjöd sig visa
det. Zorn blev föreställd för de intressantaste
fångarna, bland dem en före detta minister som tillgripit
ur statskassan och nu var en till synes lycklig
snickare. En annan ovanligt intressant fånge till vilken
de resande fingo tillträde först sedan fyra vakter med
påskruvade bajonetter posterats utanför och en massa
järnbommar fråndragits, reste sig vid direktörens
tillrop från ett hörn i cellen. Han var den bästa typ av
jättelik urmänniska Zorn kunde tänka sig,
orangutangliknande, händerna jäms med knät och nästan utan
hals, hade varit där nära tjugu år och kunde ej
förmås göra något. Han hade mördat hela sin familj.
Ett lärorikt bakslag av naturen!
En dag kom en annan herre och presenterade sig,
en ung adelsman från trakten, som inbjöd
främlingarna att ta hans fars gästvänskap i anspråk. De blevo
ytterligt välkomnade. Där levdes på gammalt
patriarkaliskt sätt. Det äldsta bästa vinet togs ur källaren.
Gubben, en rask åldring av gamla stammen, talade
mycket om Karl XII, den ende svensk utom Zorn, som
varit där.
»Na, er war ein sehr braver Soldat, aber kein
Kenig!»
Efter middagen sjöng gubben och ackompanjerades
av dottern på cymbal. Den andra dottern och sonen
dansade czardasz för gästerna och dessa visade hur
en svensk polska såg ut.
»Ganz wie ein Bärentanz», sade värden.
Dagen efter reste man till kyrkan och från
kuskbocken underhöll sonen främlingarna med
judehistorier — hur en bys invånare ej tillåtas klå en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
