Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya vänner måste hoppa ned från vagnens fotsteg.
Fyra dagar senare är han i New Orleans, där han
fascineras av negressernas gång och omedvetna grace.
Så fortsätter han över S:t Louis, Chicago, Rock Island
och Boston till Newyork. Hans vänner sökte förmå
honom att arbeta, men förgäves. Ville de bli målade,
finge de komma till Sverige.
Han slutar berättelsen om denna resa med en
formlig lovsång till Amerika, där man får lära sig att
stå på egna ben. Han har tagit verkligt djupa intryck
av förhållandena där.
År 1911 var Zorn för sista gången i Amerika och
målade bland annat porträtt av presidenten Taft,
vice presidenten Sherman, senator Aldrich, McAndrew,
»second secretary of the treasury», samt Andrew
Carnegie. Året förut hade han målat några utmärkta
porträtt i Berlin. Bland de tyska konstnärer han
gillade var Max Liebermann, som han kallade sin ende
tyske vän. Men han överdrev, han fick flera vänner
även bland Tysklands modernaste målare. Jag hade
en gång tillfälle att för mina Münchenvänner
demonstrera några tavlor av Zorn på en utställning där,
bland dem hans porträtt av Coquelin cadet.
»Detta är dock sunt, riktigt, överlägset», råkade jag
säga. »Bättre än er Stuck och era Jugendstilister!»
»Ja, man muss kapitulieren.»
Mina tyska vänner hade redan 1909 på den stora
utställningen i Venedig stannat undrande och
spörjande framför Zorns tavlor. »Den nya konsten» var
i antågande, men en realism av Zorns art kom dem
att hejda sig ett ögonblick. Fotografi var den icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
