Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går fram i sitt eget rike som en murbräcka, alldeles
som han brukade resa ute i världen. Han ser sig ej
om. Fram skall han. När han senare 1914 med Ernst
Küsel reser till Italien och från Amalfi upp till
kapucinerklostret låter bära sig i bärstol, vilja bärarna ha
dubbelt betalt, han är som två människor. Han är
inte så vig nu som förr, då han red på jakter i
Chantilly och åkte skridskor i Palais de glace med de
unga damer han målade, eller gick på fäktskolan och
övade sig på värja med den unge Maurice Faure.
Men hans själ är vaken.
Vad han målade sedan han började bli riktigt
bofast i Sverige, kan läsas i många böcker. Hans tavlor
läggas i retorter, man slår syror på och någon
kandidat, som tenterat i konsthistoria, sitter med
glasögon och konstaterar att Zorn icke är konstnär. Han
har ingen fantasi. Han är köttets målare utan att ställa
köttet i smickrande belysning.
De så kallade konstnärliga fotograferna, som tro
sig ha sluppit undan svårigheter genom att lägga en
kropp i dunkel och skapa stämning genom otydlighet
— dem placerade han riktigt och jämförde dem riktigt
med de konstadepter, som lasera sin okunnighet med
mystiskt gröna färger, ur vilka de anse ett hav av
lidelse och mystik svälla upp mot den oskuldsfulla
brackan, som skall köpa tavlan eller den misslyckat
djupsinnige kritiker, som låter lura sig av billiga
marknadstricks.
Men Zorn går på. Han skakar icke ens av sig
fadäserna som presteras av ungdomar, som ej kunna
förstå att begreppet konst är något stabilt och oberoende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
