Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad skall man svara på sådant? Ingenting! Segla
och njut och andas in skönhet!
När vi kommit i hamn och sutto vid vår middag
ombord, sade Anders: »Du har rätt, Albert,
groggglasen höll på att bli tomma, där de stod i trallen.
Det var den enda fara som hotade.»
Faktiskt hade vi seglat så intensivt att vi måste ta
fotspjärn och hålla oss fast för att icke gå överbord,
då skutan lade sig i byarna. Men Anders kände sin
båt. Jag ville inte berätta att en av gastarna krupit
akter över och sagt att vi inte kunde lita på det nya
manillastorskotet. Hade han vetat det, skulle han full
av indignation ha sagt att han hade trott sig kunna
lita på den som köpt de nya skoten, men blivit
bedragen. Men han skulle ha fortsatt seglingen.
De två sista åren Zorn levde, träffades vi ofta.
Hans arbete blev lagt på bredare bogar. Han började
studera kvinnokroppar på ett helt annat sätt än förr.
Hans färg blev intensivare, han målade köttet med
en maskulin styrka, som han icke varit mäktig förut,
han började dränka dukarna i färg och vild form. Han
målade och visslade och rökte och ögonen sågo ut
som bössmynningar när han tittade på modellen.
Men en dag fick jag telefonbud från honom. Det
var på våren 1920. Jag hastade upp till hans ateljé.
Där satt han i sin nattrock med två modeller
framför sig och tecknade med rödkrita. Hans tal var
underligt och verkade astma.
»Sätt dig ner och rita! Se såna verkligt stiliga
flickor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
