- Project Runeberg -  En half Million, Komedi i tre akter /
8

(1847) [MARC] Author: Mauritz Cramær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

rädda, var ett spädt barn, fastbundet flytande pS en
planka. Vi sågo väl här och der några hufvuden
på vågornas spetsar; men de olycklige försvunno
snart under nattens fasor.

Flera Sjömän. Ett barn, säger styrman!

Galjon. Ja, en liten rasande täck flickunge,
omkring 2 år gammal. Det var afundsvärdt, vet
ni, att få rädda den lilla varelsen, och detta
barm-hertighetsverk var förunnadt åt mig. Jag tog hem
flickstackarn med mig till Beata min, hvilken
också lofvade att fostra upp henne som eget barn.
Fyra veckor efter hemkomsten gingo vi ut igen,
ämnade till Levanten, men se då hade turen kommit
till oss, gubbar! (tar sig en huss tobak).

Bbassbom. Berätta, berätta styrman!

Galjon. Vi hade hunnit Medelhafvet
påföljande Februari, när vi förliste nära ön Minorca. —
Jag och två af kamraterna blefvo uppfångade af en
skurk till sjöröfvare och genast nedkastade i en
e-ländig håla i rummet. Kamraterna stodo inte ut
persen; de dogo i fångenskapen; men jag, ser ni,
jag fick i femton år slita en hund, det kan ni lita på.

Topplänt. Och fick kanske aldrig höra något
af hembygden?

Galjon. Inte ett «fnyk» min gosse du.
Ändtligen i fjol höstas var det slut på pinan. Jag fick
ett gynnande tillfälle till flykt; jag rymde från
A-frikanska kusten, der jag så länge svurit ve och
förbannelse öfver bödlarna, kom till Marseille, men
utblottad på allt, och nära döende af hunger.

Baassbom. Och då råkade ni Da Capo?

Galjon. Alldeles. Jag såg en dag en förfärlig
folksamling midt på gatan. — Man ropade da capo
och applåderade som man varit ursinnig åt en
vis-makare, hvilken muntrade allmänheten med sina
stumpar. — Det var verkligen vår vän Da Capo. —
Jag närmade mig honom; vi blefvo förtroliga; han
delade med mig sina inkomster, hvilka slutligen sat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhalfmill/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free