Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a*
varande uti och genomtränga allt gifvet såsom mångfald;
Dervid fick dock, alldenstund det enskilda sinnliga tinget är
detta, endast så till vida som det icke är något annat, den
funna enheten allt annat empt! sig och förlorade derigenom
sin karakter af enhet. Icke heller blef mångfalden på detta
sätt ur enheten förklarad; ty hvilken anledning kunde väl
ligga i ett enskildt <tooi%éiov att genom förtätning eller
för-tunning, eller veixog och (ptkla o. s. v., gestalta sig till en
mångfald af sinnliga ting? Hvarifrån skulle vidare alla de
qvaliteter komma, som skiljde det mångfaldiga från GtoixeTov?
Från detta sjelft kunde de icke komma, ty det ägde sjelft
sin betydelse såsom enhet genom att äga en bestämd sinnlig
qvalitet, hvilken således uteslöt alla andra qvaliteter. Kunde
den qvalitativa skillpaden sålunda icke förklaras ur atoixtfov*
hvarur dock allt borde förklaras, så kunde den då icke
förklaras alls, och det rådligaste vore att alldeles förneka dess
tillvaro. Den enda skillnad, som återstod mellan tingen, blef
den qvantitativa. Allt varande blef en mångfald af atorrm^
hvilk^ enhet var det qvantitativt bestämbara rummet. Men
utom det att den qvalitativa mångfalden, som dock icke
kunde helt och hållet förbises, på detta sätt alldeles-icke
fick någon förklaring, så blef också sjelfva enheten overklig.
Ty rummet är verkligt endast försåvidt det är qvantitativt
bestämdt, men det qvantitativt bestämda utgjorde här
mångfalden. Kunde nu enheten icke anses vara ett enskildt sinn {+-+}
ligt ting och icke heller det blott af qvantitet eller sinnlig
qvalitet bestämbara — hvilka båda sednare leda till samma
resultat med afseende på enhetens verklighet—; så återstod
för Eleatema ingenting annat än att söka enheten uti det
af qvantitet och sinnlig qvalitet obestämda och obeatämbara,
i det från all yértftg befriade io som ”hvarken till
gestalt eller natur vore det dödliga likt.” Men då Eleatema
härvid hade utgått från 4et sinnliga och endast genom en
abstraction från detta sökt enheten, så är det klart* att den
enhet, de funno, visserligen blef ett från sinnliga
bestämningar, renadt vara men också ett vara, för hvilket de ej
funno några andra, pilteå, ett abfitrtct och Qverk&gk Icfc*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
