Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SopUsterti* Kade bortkastat enheten ock med den,
åtminstone i conseqvenserna, all verklig kunskap. Philosophie,
sedlighet, rätt, religion, alh hade genom dem upplöst sig i
ett omätligt och oformligt chaos, der det sinnliga subjectet,
lösgjordt från alla allmängiltighetens band, ägde att fritt
röra sig efter sina egna hugskott men tyvärr endast genom
en inconseqvens kunde rädda sin egen exsistens. Då
framträdde Socrates. Sophisterna hade väckt uppmärksamheten
på det egna subjectet men endast fattat detsamma i dess
sinnliga bestämdhet. Äfven Socrates riktade blieken tillbaka
på sig sjelf men stannade dervid icke vid den genom
ständig växling sig sjelf upplösande mångfalden af sensationer;
han gick tillbaka till sjelfva kärnan eller enheten, och fann,
att denna var fast och constant Han kallade den det goda;
ty, sjelf en sedlig personlighet, var det efter ett fast och
gediget innehåll för sin practiska verksamhet, som han
närmast sökte. Blef det åter fråga, efter formen för detta
sjär-lens constanta innehåll, så framställde sig för honom
begreppet såsom den enda adseqvata. Dessa tvenne punkter,
om begreppet såsom formen för sann kunskap och om
dygden såsom det enda verkligt efterstr&fvansvärda, utgöra den
nya insats, som genom Socrates infördes i philosophien.
Bland de s. k. Socratiska skolorna utmärka sig i
synnerhet Megarikema genom deras egendomliga ståndpunkt i
theoretiskt afseende. Det goda, hvarom Socrates och de
öfriga Socratiska skolorna talat, blef föremål äfven för des- ’
sas undersökningar; men vetandet blef här icke allenast
formen och vilkoret för det godas tillegnande, det blef det goda
sjelft. Att nu det goda eller dygden vore enhet, d. ä.
constant vara i motsats mot den sinnliga, växlande mångfalden,
var visserligen en Socratisk tanke, men denna drefvo
Mega-rikerna till följe af Eleatiska tendenser ända derhän, att de
sade det goda vara to Sv. De bibehöllo emedlertid den
Socratiska bestämningen af begreppen såsom vetandets form,
men hvarje begrepp eller idé skulle här utgöra ett sådant
to Iv och alla tillsammans en mångfald af isolerade enheter.
De hade sålunda velat bevara både enheten och mångfalden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
