Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$y
Att en sådan ej kunde tillfredsställa det alltmer växande
Christna medvetandet, var naturligt. En annan bland
Car-tesii efterföljare beslöt derföre att ännu en gång återgå till
principen, från hvilken Cartesius utgått, för att derigenom
leda sig till ett bättre resultat.
Denne man var Leibnitz. Han uppvisade omöjligheten
af att antaga det kroppsligas substantialitet. Hvad som gör
det kroppsliga till att vara tropp är dess utsträckning, men
denna är en blott formalbestämning, som förutsätter något,
hvaråt den är form. Vidare: allt sammansatt förutsätter ett
enkelt, följaktligen gäller detta om allt kroppsligt, som
alltid är sammansatt. Detta enkla, eller enheten, kallade
Leibnitz monad, och denna får naturligtvis ej vara i rummet,
emedan den då blefve delbar, och icke heller i tiden,
emedan denna delar samma karakter. Monaden är andlig och evig.
Monaderna äro många, ty det kroppsliga är
sammansatt, och detta kan ej förklaras annorlunda än genom en
flerhet af ursprungliga enheter. De äro vidare concreta och
individuella, ty hvad som är, måste vara på ett bestämdt
sätt. De måste derföre äfven vara bestämda af hvarandra,
men icke genom influxus physicus, emedan denna innebär
förändring af delar d. ä. delbarhet. De måste bestämma
hvarandra ömsesidigt, men så, att detta bestämmande icke
innebär någon Forändring af någondera. Detta kan ej ske
annorlunda än derigenom, att depercipiera hvarandra. Hvarje
monad har perceptioner af alla de öfriga. Så uppstår ett
system af monader, hvilka alla återspegla sig i hvarandra.
Deras högsta enhet är den högstå monaden eller Gud.
Leibnitz har härigenom vindicerat personlighet och
individualitet såsom sannt och väsendtligt vara och befriat det
substantiella från det kroppsligas motsägelser. Och hvad
beträffar frågan om enhet och mångfald, så har denna
derigenom fått en bättre lösning än hos någon föregående, så
att endast Plato kan med Leibnitz jemföras. Enheten är
här en concret och individuell enhet, och mångfalden är
mångfald af sådana enheter. Enheten kan utan att förlora
sin sjelfstäfldighet och utan att blifva abstract i sig upptaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
