Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mångfaldens tänkbarhet förutsättas, äro alltså alldeles
desamma, som nyss nämndes, när vi talte om enheten
sär-skildt: först en enhet, som uttrycker sjelfständigt vara i
förhållande till allt annat, för det andra en enhet, som till
ett helt sammanbinder flera gifna momenter.
Om nu enheten nyss sades betyda sjelfständighet, så
vore man böjd att antaga, att mångfalden uttryckte
osjelf-ständighet eller beroende. Många enheter jemte hvarandra,
hvad betyder det annat, än att alla äro, följaktligen
ingendera är fullständigt, alltså ej heller fullt sjelfständigt? Många
delar eller bestämningar uti ett helt, hvad betyder detta
annat, än att, om också det hela är, så äro dock äfven
de-larne? Det hela är då icke längre allt vara utan måste
med delarne dela sitt vara och är då ej längre sjelfständigt
i förhållande till dessa. Alltså synes mångfalden åt enheten
medföra osjelfständighet och, då den sjelf är mångfald af
enheter, dymedelst komma att betyda osjelfständigt vara.
A andra sidan är dock en mångfald, som åt enheten
medförer osjelfständighet, omöjlig att qvarhålla såsom en
verklig mångfald. Ty verklig är mångfalden endast så till
vida, som den är en mångfald af verkliga enheter. Enheten
deremot är aldrig fullt verklig utan såsom sjelfständig och
ägande sitt vara i och genom sig sjelf. Så mycket finna vi
alltså blifva resultatet af det föregående, att enheten är ett
uttryck af sjelfständighet, och att mångfalden, der den
finnes, redan för sin egen möjlighets skull icke får innebära
någonting deremot motsatt eller osjelfständigt.
Om sålunda all mångfald, der den finnes, måste vara
#ett uttryck af sjelfständighet» så kunde dock möjligen når»
gon invända: det medgifves, att, om mångfalden finnes, den
då icke får göra intrång i enhetens sjelfständiga vara; men
då just denna fordran på mångfalden synes innebära en
mot-sägelse — enligt hvad nyss visades —, så torde man deraf
böra draga den slutsats, att någon mångfald i sjelfva verket
icke finnes eller åtminstone icke finnes till annorlunda än såsom
en blott relativ bestämning, hvars motsägelser just uppkomma
derigeno», att vi åt densamma gifva en absolut betydelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
